Buddhas ord - 1 : Digha Nikaya - 1

Den forsta boken i Digha Nikaya, Samlingen av Buddhas langa diskurser, samlar 17 suttor som inte passar in i det typiska formatet av diskurser, utan ar grupperingar som skapats arhundraden senare och som lyckas klassificeras som en annan kanonisk samling.
Medan suttorna i de kanoniska samlingarna: Samyutta, Majjhima och Anguttara Nikayas, syftar till att forklara Buddhas ord, doktrin och undervisning samt att tillhandahalla vissa omstandigheter, ar den har boken daremot en heterogen sammanstallning av hadelser mot de olika trosuppfattningar som stred mot den begynnande buddhismen.
Diatribe, eller "debatt", ar namnet pa en kort etisk diskurs, sarskilt av den typ som skrevs av de cyniska och stoiska filosoferna. Dessa populara moraliska lasningar hade ofta en polemisk ton riktad mot enskilda individer eller sociala grupper. I det har fallet lamnar de inget samhalle, ingen tro, ingen tro eller religion fran den tiden oattackerad.
Denna bok verkar vara skriven for att ges till buddhistiska missionarer for att anvandas som en handbok for att debattera andra religioner i syfte att vinna anhangare. Detta ar tonen i de flesta av de tretton forsta diskurserna. Varken mytomani eller millageri, som den indiska allmanheten alltid har varit sa fortjust i, foraktas.
Om vi studerar deras struktur ser vi genast att de ar helt frammande for de kanoniska och att deras innehall i allmanhet bestar av ett fortal mot en religios grupp, foljt av en rad korta inmatningar av kanoniska suttor som valts ut utan nagra storre kriterier.
DN 9. Med Potthapada gar dess okanda forfattare in i en rad dialektiska fallor tills han nar en punkt dar han finner sig oformogen att ta sig ut och loser den genom att komplicera allting annu mer sa att ingenting ar klart. I DN 13. De tre vetenskaperna beskylls brahminerna for samma laster och brister som de buddhistiska munkarna. Resten av de falska diskurserna forsoker inte efterlikna suttornas regelbundna struktur och varken ordval eller innehall, vilket visar pa en kort kunskap hos deras forfattare om resten av Nikayas.
De ar markerade med en dubbel asterisk (**).
Slutligen ar det markligt att denna samling ar den mest populara bland dagens buddhistiska anhangare.
Tre av de fyra stora diskurserna ar ocksa samlade: Mahapadana, Mahanidana och Mahaparinibbana.
Men lognens flackar finns ocksa i tva av de stora diskurserna: Mahapadana, eller Buddhornas stora kronika, som ar en pamflett av en overdriven barock som ar overdriven aven for orientalisk smak, och den omfattande Mahaparinibbana, som inte ar fri fran logner som ar spridda over hela sin omfattande skrift.
Tvartom ar Mahanidana, eller den stora diskursen om orsakerna, en uttommande sammanstallning av teorin om det beroende ursprunget i en enda text, och Mahasatipatthana, eller den stora diskursen om instruktionerna for utovning, gor detsamma med olika ovningar. Det ar inte alla, men de som den behandlar gor det pa djupet.
Bara dessa tva tal gor boken vard att lasa.